Jag tänker inte sopa under mattan att min tid som fodervärd åt Försvarsmakten varit allt annat än en dans på rosor. Men trots den känslo- och träningsmässiga berg- och dalbana som jag utsatt mig för dagligen, kan jag med handen på hjärtat såhär i efterhand säga att det här är en bland de bästa saker jag någonsin gjort.

Tidigare idag var det dags för lämplighetstestet hos FHTE i Märsta som jag fasat för alldeles för länge och mitt fyrbenta föremålstokiga monster var som förbytt.
Redan då hennes chipmärkning kontrollerades ute på parkeringen ryggade hon undan för testassistenten, ställde sig bakom mig och ville inte alls veta av varken henne eller chipavläsaren.
Påväg mot byggnaden dit vi skulle sa assistenten åt mig att vara så neutral som möjligt när vi kommit in, att varken korrigera eller berömma Fluxa utan att bara låta henne hållas. Detta för att hennes naturliga beteende/reaktion skulle få träda fram utan min påverkan.
Väl inne ska jag och Fluxa passera en rad med okända människor på nära avstånd ett par gånger medan testledaren ställde några frågor. Fluxa sträckte sig försiktigt fram för att nosa på några av figuranterna, vid passering höll hon sig i närheten av mig, såg sig oroligt omkring och ställde sig fort bakom mig när testledaren Pierre började prata.
Jag blev ombedd att koppla lös henne och följa med testassistenten en bit bort. Vi kastade en trasa emellan oss flertalet gånger, följt av totalt ointresse av Fluxa som oförstående stod bakom mig och såg på. Därefter blev jag ombedd att vara helt neutral, medan testassistenten satte sig ner och studsade en tennisboll upprepade gånger innan hon lät den rulla iväg över golvet bort från oss. Återigen, totalt ointresse från Fluxas sida.
Fortfarande chockad över Fluxas för mig helt oväntade reaktion satte vi oss alla ner för att prata. Efter att ha sett henne reagera kraftigt redan vid avläsningen av hennes chip anade jag vad som väntade. Det var blandad besvikelse och en enorm glädje som sköljde över mig på en och samma gång då jag fick det bekräftat av Pierre..

”Vi bryter här. Det är inte ovanligt att våra hundar byter förare flera gånger per dag och med det vi har sett här på den korta tiden och hennes osäkerhet i åtanke så kan jag konstatera att det inte är någonting hon skulle klara av. Hon får följa med dig hem igen.”

Efter utlåtandet, tackat och sagt hejdå till testledaren tog jag ut Fluxa på parkeringen och hämtade en leksak i bilen för att avsluta besöket på FHTE med något positivt. Vips så var Fluxa sig själv igen, med föremålsintresse till tusen fick hon fnattet och kampade för glatta livet. Själv skrattade jag inombords.

Veterinären tog de sista blod- och avföringsproverna på Fluxa till deras forskningsprojekt på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Därefter skrevs det överlåtelsepapper och efter 15 månader som fodervärd blev Fluxa via ett gåvobrev äntligen min. Det finns inte ord som kan beskriva hur glad jag är över att få kalla henne just det, ”min”.. Älskade schäfertroll. Nu väntar mängder av träning innan vi ska ut och erövra tävlingsbanorna tillsammans!

→ Fluxa är ur en kull på nio valpar, av dessa nio lämplighetstestades enbart fyra eftersom de andra hade för dåligt resultat på HD/ED röntgen samt att en avlivades pga akut magomvred för ett par månader sedan.
En av de fyra som testades blev godkänd och kommer i framtiden arbeta som polisiär sökhund här i Sverige. Fluxa avbröts redan på första momentet medan de andra två kom ungefär halvvägs innan testledaren valde att avbryta.

Och ja, skulle jag bli erbjuden att vara fodervärd åt ännu en valp från Försvarsmakten längre fram och gå igenom allt detta igen – så är mitt svar JA.
Ett svar lika glasklart som det var för 15 månader sedan då jag först tackade ja och Fluxa stormade in i mitt liv. För det gjorde hon verkligen. På alla sätt och vis!

Verkligheten gjorde sig påmind för ett par dagar sedan då kallelsen till lämplighetstestet hos Försvarsmaktens hundtjänstenhet dök ner i brevlådan och jag kan väl inte direkt påstå att jag har varit mig själv sen dess.

Fluxa är bara kärlek till låns och nu är det inte många veckor kvar tills fodervärdsavtalet löper ut och en annan går i bitar..

Älskade söta fruktansvärt jobbiga lilla schäfertroll..
Vi kanske bara har en månad kvar!

Fodervärdskonsulenten berättade att valparna från deras kullar under den närmsta tiden skulle vara en del av ett forskningsprojekt som genomförs av en forskningsgrupp på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och att även Fluxa är en del av det.

Kortfattat är syftet att de vill utvärdera effekten av ett probiotika-tillskott på den tidiga stimuleringen av immunförsvaret hos hundar, för att på så vis kunna minska risken för immunrelaterade sjukdomar såsom allergier av olika slag. Probiotika är hälsosamma tarmbakterier som stärker djurets immunförsvar och tarmflora, utan att ge några biverkningar. Detta innebar för min del att Fluxa skulle behandlas med preparatet en gång om dagen, upp till 12 veckors ålder och att hon enbart får äta sitt torrfoder – absolut ingenting annat. Inga matrester, godis, tuggben eller dyl.

I en loggbok ska jag bl.a anteckna eventuella sjukdomssymptom, om hon råkat få i sig något annat än torrfodret, om det hänt något särskilt i hennes vardag just den dagen, gradera avföringen enligt en tabell och göra en hullbedömning två gånger i månaden. Det måhända att det var mycket för mig att ta in på en och samma gång, men det var absolut ingenting som avskräckte mig utan snarare sagt tvärtom.

Anledningen till varför jag länge velat ha en hund till är för att återigen få vara med från början, engagera mig, gå in helhjärtat med träningen, se valpen utvecklas och växa upp till något fint även om det för min del bara handlar om en begränsad tid.

Det var dock inte förrän efter årsskiftet 2010 den tid som krävs äntligen fanns och jag kände att jag med öppna armar kunde välkomna ännu en fyrbent familjemedlem.
Då jag redan hade en hund sedan tidigare, den då treåriga schäferhanen Enzo, var jag osäker på hur han skulle hantera situationen och vetskapen om att allting inte längre enbart kretsade runt honom, utan att han skulle vara tvungen att dela med sig av min tid och uppmärksamhet.
Av just den anledningen lutade mitt beslut mer åt att gå in som fodervärd under en viss tid – ”för att prova på”, mer än att kontakta en uppfödare om en valp.
Valmöjligheterna var många men jag gick på magkänslan och min förkärlek för schäfrar gjorde att jag tillslut valde att skicka min intresseanmälan om fodervärd till Försvarsmaktens hundtjänstenhet.
Bara några dagar senare fick jag en bekräftelse via mejl om att de hade mottagit min ansökan och att jag inom kort skulle bli kontaktad för ett hembesök.
Därefter gick det fort! Vi bestämde ett datum och drygt en vecka senare ringde det på dörren och på andra sidan stod en av Försvarsmaktens fodervärdskonsulenter.
Efter att vi pratat lite och han ställt lite frågor så blev jag erbjuden en tikvalp ur deras
F-kull. Hjärtat hoppade över ett slag och jag var tvungen att nypa mig lite diskret i armen. Jag kunde knappt tro att det var sant och att tacka nej? Det fanns inte på världskartan.

Jag var väl medveten redan då, att dagen då hon skulle komma att lämplighetstestas som tjänstehund skulle närma sig med stormsteg, att tiden skulle gå fort och att jag kommer ha hjärtat i halsgropen då det väl är dags. Fluxa kommer vara en del av mitt liv i ca 15 månader och jag tror med handen på hjärtat att det inte går att ställa in sig mentalt på att den fyrbenta lilla varelsen bara är till låns, hur mycket man än försöker.
Jag tror inte att det går att förbereda sig på det avsked som väntar, men jag tror att man genom att ha det i åtanke tar vara på varje stund, uppskattar varje ögonblick
– för någonstans vet man att den tid man får tillsammans är begränsad.

Att det bara är kärlek till låns.

Det kommer bli tufft då det är dags för mig att lämna över kopplet till någon annan. Det är jag medveten om. Att lämna ifrån mig henne kommer garanterat göra ont och tårarna kommer bränna bakom ögonlocken som aldrig förr. Men när den dagen är här, ska jag lämna över henne med vetskapen om att jag lyckats och en stolthet som inte går att beskriva med ord.

Fram till dess ska jag njuta av varje sekund.